Tidsoptimisten nummer ett tog sig hem idag och historien om hans misslyckande igår inspirerade min nästa gäst att åka till sin flygplats i extra god tid. Men innan Ebba anlände till Rom hade jag en sista tenta att bocka av. 
 
Precis som under min första tenta var den här muntlig och vi var ett tjugotal elever som satt där och lyssnade på varandra i väntan på vår egen tur. När varje student tar tio-femton minuter på sig att svara på sina frågor hinner man bli väldigt uttråkad och när en tjej drog fram en papperstidning kände jag att hon tog hem priset som bäst förberedd. Men det var inte bara eleverna som visade sin rastlöshet - professorn gäspade ungefär fem gånger under en enda utfrågning och började plötsligt rulla en cigg där hon satt mittemot en stackare som desperat försökte vinna tillbaka hennes uppmärksamhet. Ännu märkligare var när hon gick ut och tog ett samtal till en annan elevs stora besvikelse. Själv behövde jag endast utstå ointressanta suckar och en lite frånvarande blick. Men godkänd blev jag vilket innebär att jag nu är helt färdig och bara kan njuta av resten av min (korta) tid här. 
 
Ebba gör mig sällskap under min sista vecka i Rom och vi har planer på att åka ut till havet. Aktivitet nummer ett var ikväll att äta tortellini och få råd från Silvia om livet. Den mytomspunne exmannen gjorde nämligen entré när han kom och lämnade en hungrig son i lägenheten innan Silvia hade kommit hem. Det var ett mycket intressant möte eftersom jag hört mycket om hans diskutabla karaktär och beteenden. Det, och mer, fick vi höra mer om från Silvia som samtidigt lyfte idéen om att hennes son potentiellt är 100 % hennes och 0 % Mr Oansvarigs.
 
Geniet under dagens tenta.
 
Tio minuter efter tentan var känslan lika bra som himlen var blå.
 
Tänker samma sak om den kommande veckan med Ebba som hon tänker om detta Pringlesrör - kan det vara för bra för att vara sant?
 
 

Kommentera

Publiceras ej