Flygturen till Sverige förra fredagen var bedrövlig men jag blev hämtad av Luis och en tandradsskadad lillebror som ställde upp trots förseningar. Umgänget med familjen kändes som någon slags mental medicin, tillsammans med delikata måltider. Läkarbesöken avklarades ett efter ett och i ett försök att räkna ut hur långt ifrån ett frikort jag befinner mig hittade jag min journal på 1177. Att läsa igenom alla gamla krämpor jag har haft (och som jag ju blivit av med) gjorde att min oro lugnades lite.
Har hunnit fira Luis födelsedag också och hans önskan om att få en gul fåtölj uppfylldes. Min önskan att få en uppsats på tio sidor skriven uppfylldes också och har till och med fått det heliga godkännandet från min akademiska guru nummer ett. Under resan tillbaka till Rom idag kändes det som en rimlig idea att börja plugga lite inför den muntliga tenta jag ska ha imorgon bitti. Enligt min tyska kompis, som gjort research i hur svåra de här tentorna verkar vara, så kan man få så mycket som 26/30 utan att svara 'rätt' på en enda fråga. Hon berättade om italienare som vridit på frågorna de fått och börjat prata om något annat istället tills professorn släppte originalfrågan.
Fyra fruktansvärda dagar väntar men från och med fredag kommer besökarna avlösa varandra vilket kommer förvandla mina dagar från förfärliga till förtjusande.
Piren som syns på bilden är samma pir som jag och mamma gick ut på i regnponchos när hon var och hälsade på och vi åkte till Ostia.
Kommentera